Ett Iivsverk på Järntorget i Göteborg. 
Ännu fram till mitten av 1970-talet när jag passerade Järntorget på väg till centrum och någon bio- eller teaterföreställning stannade jag alltid till vid tidningsståndet och köpte kvällstidningen. Oftast var det Märta eller Erik eller deras son Stig som stod där och sålde tidningar, vare sig det var regn eller solsken. Det spelade heller ingen roll vilken dag på veckan eller vilken årstid det var, någon av dessa tre fanns där alltid och sålde tidningar.
En vårdag åkte jag hem till Erik och Märtas son Jan-Erik, för att fråga honom och hans fru Mary om vilket år hans föräldrar startade med sin tidningsförsäljning pa Jämtorget. Då hade jag innan sammanträffandet fått veta att både Erik och hans äldste son Stig var avlidna och att Märta som  samma år fyllde 90 år var på Gråbergets sjukhem  klar i huvudet men tyvärr lite för skröplig för att få till stånd en personlig intervju med.

Erik Olsson började som 14-åring år 1923 med att sälja dags-tidningar runt Järntorget och Linnégatan Tidningama hade han i en väska som hängde över axeln. .På 1930-talet träffade han på ett café vid Järntorget sin blivande hustru Märta som arbetade där som servitris. Tycke uppstod,de gifte sig och fick tre bam; två pojkar och en flicka.
Familjen bosatte sig på Andra Långgatan alldeles i närheten av Järntorget. 

Märta började hjälpa Erik med hans tidningsförsäljning som kom att utvecklas till ett heltidsarbete för de båda. Erik slutade att sälja tidningar från sin väska, han registrerade istället in en.”Enskild Firma”, för sin försäljning och fick myndighetemas tillstånd att sätta upp ett ”riktigt" tidningsstånd å Torget."Riktigt tidningstånd”`? – Ja ,sett efter den tidens mått mätt. Det bestod av några träbockar över vilka lades ett par skivor av masonit så att det hela blev en slags plattfom  där han och Märta kunde ha alla tidningar som från 1940-talet och framåt kom att bestå inte bara av dagstidningar utan också veckotidningar. pocketböcker och s k boulevardtidningar" av alla de slag. Regnade eller snöade det,så hade Erik en presenning till att dra över tidningarna med så att dom låg väl skyddade för vätan.På tal om "boulevardtidningar” - skrattar Mary - så kan jag berätta att när dessa kom i handeln till försäljning under 1950-talet ja det var väl mest; Pin-up, Piff och Cocktail som dom hette, så var det många kunder - mest äldre herrar - som inte ville skylta med att dom köpte dessa slags ”oseriösa” porrblaskor. Då gick köpet av dessa till på det viset att Erik som alltid var noga med att hålla snyggt och prydligt, vek in ”porrblaskan” - för att den inte skulle synas - i en vanlig dagstidning och kunden betalade gladeligen för både dagstidning och "porren". utan några som helst protester trots att han kanske redan hade
läst dagstidningen och fått den i sin brevlåda som prenumerant.

Och så gick det till i alla  år så länge Erik stod där och sålde.Sålde ja. det var ju Eriks och Märtas - Stig äldste sonen, stod också  dår ibland och hjälpte till-hela livsverk det här med tidnings-försäljningen. Allting i deras liv kretsade kring detta. Dom stod där som sagt alla dar i veckan  hela året om. Från klockan sex på morgon till fram till klockan ett på natten. Dom löste ju naturligtvis av varandra under dagen så att Märta kunde gå hem och laga mat och äta och kanske vila lite, sedan gick hon ner igen och tog över försäljningen och då var det dags för Erik att gå hem och äta och vila några timmar. Tidningarna förvarade dom över natten i en lokal som dom hyrde i närheten av deras bostad. Varje morgon och kväll var det dags att forsla alla tidningar fram och tillbaka mellan lokalen och Järntorget. Ja det säger jag, så många gånger jag såg hur både Erik och Märta sprang efter spårvagnarna som stannade på hållplatsen vid Järntorget , fram till folk på vagnarna som ville köpa GP eller GT nar dom åkte förbi.

Jag beundrade alltid Eriks speciella ”knyck” med högerhanden. Han hade alla tidningar under vänsterarmen och så tog han tidningen med höger hand och "knyckte till" sa alt tidningen fick ett lämpligt format att leverera till kunden som stod på spårvagnen. Så räckte han fram den hopvikta tidningen med högerhanden och lämnade över den samtidigt som han tog emot betalning i samma hand. Trots att jag själv varit tidningsbud i fjorton år, kunde jag aldrig lära mej Eriks speciella ”knyck” med tidningen, den var mästerlig Erik blev tyvärr sjuk i början av 1970-talet, då stod Märta där ensam vid Järntorget ett antal år och sålde tidningar, ibland hjälpte sonen Stig, till.
Fram till 1962 bodde Erik och Marta på Andra Långgatan men samma år flyttade dom till Tredje Långgatan mittemot polisstationen som ligger där.Märta och Erik var ju väldigt utåtriktade personer och dom kunde bägge berätta om allt dom hade sett och upplevt på Jämtorget under alla år som dom stod där, vilket varade i mer än 40 år.

Märta hon var väl lite mer utåtriktad och gladlynt än Erik och kunde prata med både kreti och pleti på torget. Hon har skilt många ”fyllegubbar” åt som bråkat och hjälpt dom många gånger med ett litet penningbidrag,Ja , hon har varit med om det mesta på Järntorget. Poliserna som alltid fanns på torget blev hennes och Eriks personliga vänner och bägge blev kan man säja ”skyddshelgon" för alla poliser som fanns på stationen vid Tredje Långgatan, dom ställde alltid upp för Erik och Märta. Nar Erik plötsligt avled l980 hemma i köket hade Märta bara att öppna köksfönstret och ropa på hjälp från polisen, dom kom med en gång. Sen blev Märta ensam ett antal år innan hon hamnade pa Gråbergets Sjukhem. Jag måste passa på och berätta en rolig episod om Märta sager Jan-Erik. I bland så passade hon min bror Stigs hund Ricky när denne var på sitt arbete. En vinter när hon gick ut med  hunden - Tredje Långgatan fram  och kom till Oscar Fredriks Kyrkan - fick Ricky pötsligt syn på en katt. Hunden drog iväg med Märta - som inte släppte kopplet - tvärs över gatan och Märta hängde kvar, trots att hon ramlade omkull och drogs med. Hon for rakt emot en trottoarkant där hon slog i så kraftigt att hon svimmade av. Fullt med folk rusade till för att hjälpa till men hunden ville inte släppa fram någon. Han
morrade och skällde och vaktade Märta och folk vågade sig inte fram till henne som låg där avsvimmad. "Vi måste skjuta hunden för att ta hand om henne, ring efter polisen så får dom göra det" hördes från flera personer i den folksamling som hade uppstått. Sagt och giort, någon ringde och polisbilen kom med tjutande sirener. "Men herre Gud” sa en av polisema ”det är ju Märta och hennes Ricky,inte kan vi skjuta hennes hund". Resultatet blev att polisen åkte ner till Järntorget och hämtade Erik vid tidningsståndet och satte dit en polis till att sköta försäljningen under den tid det tog för honom att åka med polisen bort till Märt och hunden vilken
snällt lät sig tas om hand utav Erik, så att hon kunde få hjälp.

Erik avled som sagt l980, men han hade varit sjuk ett antal år innan dess och under denna tid på l970-talet stod Märta ensam på Torget och såde sina tidningar. Den sista dagen hon stod där var den 3l:e december l976. l en intervju som GT giorde ett par dagar innan, säjer  hon: "Nu ar det dags att sluta efter alla år. Det går inte att sälja så mycket tidningar som vi gjorde förr. Nu för tiden köper folk dom istället på andra försäljningsställen.Förr kunde vi sälja uppemot 1O00 GT varje dag. i nutid säljer jag bara 70 st per dag. Förr tog vi hem 350 exemplar av Veckojoumalen varje vecka nu säljer jag bara 7 stycken.” ”Det var annorlunda förr när alla varvsarbetarna kom både morgon och kväll och köpte sina
tidningar, för att inte tala om alla människor som jobbade runt om på alla firmor och företag här runt Järntorget. Nu har ju till och med Elanders Tryckeri flyttat från här så nu finns det inga jobbare kvar här längre som köper tidningar av mej”. Den sista dagen som hon stod där blev hon uppvaktad av
tidningsfolk från GT, GP och Ny Tid och av många andra tidningsleverantörer med både blommor och presenter. Märta hon fällde en och annan tår av både glädje och sorg vid detta tillfälle och tänkte helt säkert tillbaka pä de år - ett helt livsverk för henne och Erik - då de båda stod på Järntorget och sålde tidningar tillsammans.

@ ROLF SIMONSSON


 

Klicka på bilden för att se den i ett srörre format.