Polisen och Masthuggsborna i Göteborg.

Nyåret l868 införlivades Masthugget och Majorna som nya stadsdelar till Göteborg. Stadsdelarna ansågs befinna sig ”bortom all ära och redlighet” och fördomar och skräckvisioner om framförallt ”Masthuggsbusarna” florerade bland de mer välbeställda av stadens befolkning, som nogsamt undvek att ta sig över andra sidan Masthuggstorget. De bägge stadsdelarna var en gränszon mellan stad och landsbygd såväl geografiskt, ekonomiskt som socialt. De hade mer karaktären av landsbygd än stad. Befolkningen innefattade både bönder och egendomslösa. Gator fanns inte endast grusvägar. De stora utfarterna västerut bestod av de så kallade Smala och Breda Vägarna.

Det sociala främlingskapet och de olika skräckvisionema om Masthugget förstärkte sig självt genom den sociala rädslan bland stadens styrande och de mer välbärgade. De visste inte så mycket om de faktiska förhållandena i Masthugget just därför att de själva undvek att gå dit.
I ”de vilda masthuggs bergen” tätnade befolkningen i en fri och ohämmad bebyggelse. En kåkstad växte fram med en tilltagande trångboddhet.

l en rapport skriven vid denna tid till stadens styresmän hette det: ”Också är de s.k. Masthuggspojkarna till vilka räknas den manliga ungdomen i Masthuggsbergen som de mest oregerliga samhällsmedlemmar med vilka polisen har att skaffa. Uppfostrade i fullaste frihet skyr de ingenting och ställer ständigt till slagsmål och andra o-ordningar.” Det enda dessa hade respekt för var den fysiska styrkan. Att slåss var för dem vad Idrotten är för nutidens ungdom. Det var inte rådligt att sedan mörkret inträtt besöka dem.

Stadens styrande hade sedan länge insett behovet av att något måste göras för att komma tillrätta med den sociala oro som fanns bland arbetarbefolkningen i hela Göteborg - alltså inte bara i Majorna och Masthugget. Det gällde att skapa en ny och tidsenlig poliskår som skulle medverka till att överbrygga motsättningarna och de sociala hotbilder som fanns mellan de styrande och befolkningen.

En ny polismästare med moderna liberala idéer måste tillsättas, samtidigt som ett nytt polisdistrikt måste inrättas.Den nye polismästaren som utsågs l868, hette Anders Oskar Elliot i eftermälena kallad “den förste moderne polismästaren”. Han var en ung man på endast 28 år men var ”rätt man på rätt plats vid rätt tid” och hade gjort en snabb karriär. Han var född i Stockholm 1840 och son till en officer. Efter avlagd studentexamen följde juridiska studier i Uppsala samt hovrättsexamen l863. Efter några år vid Kungl. Maj:ts kansli, Svea Hovrätt och Stockholms Rådhusrätt blir han vid 26 års ålder vice häradshövding i Södra Dalsland.
Tack vare ett nära släktskap med en inflytelserik ledamot i Göteborgs stadsfullmäktige får han l867 en ”vink” om att hans framtid finns i Göteborg.

Elliott blir här organisatören och administratören, med förebilder från poliskårerna i Köpenhamn, Paris och London till vilka städer han företar studieresor. Han bygger upp Göteborgs poliskår till en fungerande hierarkisk enhet, men förblir hela tiden en så kallad ”mjukispolismästare” som utövar sitt ledarskap som ett slags fader för sina anställda. Den mesta tiden tillbringar han på kontoret och inriktar sina krafter på att utveckla organisationen och ledarskapet. Elliott framstår som en liberalt nytänkande och bildad ledare med en human och intellektuell framtoning i sitt förhållande till sina underlydande. Samtidigt bygger han upp ett förtroende mellan polismakten och arbetarbefolkningen.

Varje polisman får en instruktion att bära med sig i fickan om vad för slags bestämmelser och lagar som gäller. Det är nu tack vare Elliott, som man i Göteborg får en professionellt fungerande poliskkår. Ett nytt polisdistrikt det fjärde, inrättades vid Tredje Långgatan. Dessutom öppnades en mindre stationsfilial till densamma vid Bangatan 6 där den inrymdes i en ombyggd tre-rumslägenhet. Alla poliser delas in i vakter och vaktdistrikt. Nya vaktdistrikt inrättas. l Masthugget och Majorna sker nu patrullering dygnet runt och eftervissa bestämda ”linjer”. Poliserna skulle även göra extratjänstgöring när så erfordrades. Med uppdelning i vakt- och linjesystem kunde man snabbt utröna vilka ”linjer”som var särskilt problematiska. Konstaplarna på linjerna inspekterades regelbundet. Samtidigt sker en organisationsuppbyggnad av brandkåren. Det blir nu ett statusyrke att vara polis och att kunna formulera sig väl i de skrivna rapportema.

Här följer ett utdrag från några rapporter från 4:e vaktdistriktet: (AJ. 23/7 l870) (A. J. är en förkortning av Allmänna Journalen) ”Konstapel Nr75 Mellquist har anmält för stöld gifte manspersonen J. Svensson å Allmänna Vägen i Majorna Innehade 1 öre, mössa, halsduk och lifrem” (A.J. 16/3 1895) Poliskonstapel No I39 Holm har anmält arbetskarlen Charles Siiensson-Berggren, boende No 204 Litt. C. H. Majs 1:e rote, för det att han i berusat tillstånd idag kl. 4.30 e. m. velat intränga i bolagsvärdshuset No 32 vid Allrnänna Vägen varvid han mot angifvaren (konstapeln) som kommit till stället, utfarit i allehanda smädliga yttranden såsom; ”din plats är på gatan", "gå till helvete", "du är ju inte nykter du heller”, "jag går vart jag vill", och ”om jag ville kunde jag slå dej din jeful” vilket allt åstadkom förargelse och folksamling. /18/3  Rappt pm. Rappt pdn./ (AJ. I4/7 1890) Konstapel No 240 Tilander har kl. 8 e.m. anhållit och till bostaden i huset No 62 Majornas 5:e Rote hemföljt Stuveriarbetaren Elof Lindqvist för det att han var av starka drycker överlastad i Masthuggstorget varjämte han med urin orenade Basarbyggnaden i vid nämnda torg. / l5/5 Rappt till pm.Rappt 8/7 till pdn/

I fråga om anställning till poliskåren var Elliott noggrann med en riktad rekrytering och med kraven att endast män helt ostraffade, helt friska samt med en längd ej understigande l, 75 m fick anställas. Polisyrket gjordes attraktivt med en lön om 800 kronor per år och därmed tillhörande rösträtt. Konstaplarna bestod till största delen av f d underofficerare som fann att trots att militärlivet kunde erbjuda en gradvis höjd status genom utbildning och befordringsgång så var det materiella utbytet desto sämre. Ännu på l910-talet var årslönen endast 300 kronor för en korpral. De hade till armén rekryteras så gott som uteslutande från landsbygden. År l884 kan man av en personmatrikel framläsa att av 119 anställda konstaplar endast 4 kom från Göteborg medan resten kom från landsbygden, företrädesvis från Bohuslän, Elfsborgs- och Skaraborgs län.

Det var inte precis med någon översvallande vänlighet som invånarna i Masthugget mötte poliserna i början av l880-talet när poliskåren hade börjat att organisera sig mer effektivt i sin polis övervakning. Man såg ofta på poliskonstaplarna med rent hat och fientlighet. Det ansågs som ett högst påtagligt intrång i arbetarbefolkningens vardagliga liv och ett polisingripande uppfattades som ett ingrepp i den personliga friheten. De dagliga konflikterna mellan polismannen och distriktets befolkning hårdnade. Polisarbetet var en mannens värld – manliga poliser och manliga fyllerister. Att visa och mäta sin kroppstyrka var en viktig del av anseendet som fullvärdig kroppsarbetare. Polismannen hade rätt att bruka våld och det gjordes utan större åtskillnad i stor utsträckning speciellt vid gripanden då det gällde fylleri och slagsmål.

Så småningom kan man dock se allteftersom tiden går fram mot sekelskiftet, en långsam tendens till större känslighet bland nya poliser som inte godtog våldsinslagen i lika hög grad som tidigare. Det fanns också en annan sida av polisarbetet som var mindre konfliktbetonad och som ledde till att polismannen så småningom mer och mer vann respekt hos Masthuggets befolkning. Det berodde på att poliskåren tjänade som en ställföreträdande myndighet för stadens övriga myndigheter och institutioner. Den praktiska tillämpligheten av de olika förordningarna hade delegerats till konstaplarna och omfattade snart sagt de flesta områdena inom samhället såsom trafik, brandfara, vattentillgång, olycksrisk, livsmedelshantering, hälsovård, hygien etc. Här hade polismannen gentemot allmänheten möjligheter att likna sina arbetsuppgifter vid ämbetsmannens. Han fick använda penna och anteckningsblock i stället för batongen. Konstaplarna kontrollerade att förordningar efterföljdes.

Man varseblev genom denna mångsidiga övervakning av de olika förordningarna det sociala anseende som knöts till ansvaret att skapa trygghet och se till att allt var som det skulle vara. Polismannens betydenhet förhöjdes ytterligare av att inte endast de sovande invånarna utan även stadens olika myndigheter kunde förlita sig på hans uppmärksamma ögon. Det kunde gälla renhållningsverket, gasverket, brandkåren m fl. Dessa arbetsuppgifter var således betydelsefulla för alla oavsett klasstillhörighet.

När konstapeln bland Masthuggets salustånd kontrollerade hygienen och justering av böndernas salumått var detta till gagn för hela kundkretsen bland Masthuggsborna. Sjuka kom till polisstationen för att få hjälp till läkare. Medellösa kvinnor sökte transporthjälp till barnbördshuset. Utsatta och utfattiga människor, ibland hela familjer kunde i en akut nödsituation stå helt utan andra handlingsalternativ än att söka hjälp hos polisen. Den vanlige konstapeln som tillhörde poliskårens lägsta skikt, insåg att likheterna mellan honom och arbetarklassen blev allt tydligare. Jämsides med denna erfarenhet såg konstaplarna hur arbetarna kämpade för bättre löner, kortare arbetstid och medborgerligt erkänsla något som de själva ville åstadkomma. Under 1900-talets första tre decennier försvinner så misstroendet mot polisen gradvis bland Masthuggsborna.

Poliserna uppfattas alltmer som beskyddare och någon man kunde vända sig till för att söka hjälp vid utsatta situationer såsom inbrott, stölder, kvinnomisshandel, trafikolyckor, bortsprungna barn etc. Skribenten minns själv hur han i borjan av 1940-talet som 5 åring förirrat sig vilse från Masthugget till gatorna runt Järntorget och av en snäll och godmodig patrullerande polis blev förd till polisstationen på Tredje Långgatan. Där undfägnades han med glass och läskedrycker, fick skriva på en snäll poliskonstapels skrivmaskin och fick flera billeksaker att leka med under de timmar det tog tills en arg och sur pappa hämtade den vilsegångne sonen. Själv ville denne stanna kvar hos de snälla polisfarbröderna och inte gå hem.

Ja, så blev poliserna i sanning en allmänhetens tjänare och nutidens Masthuggsbor kan glädja sig åt att polisstationen på Tredje Långgatan alltjämt ligger kvar och att man åter börjat med patrullering till fots i form av kvarterspoliser bland nutidens gator i Masthugget.

@ ROLF SIMONSSON
Faktauppgifter hämtade ur Kjell Bergmans bok: Poliser-mellan Klassförtryck och Brottsbekämpning.


 

Klicka på bilden för att få den i ett större format