klass2 - kopia klass2 - kopia
Sociala 
Klassresenärer från Göteborg

(N.b: Denna artikel bygger på en forskningstudie jag gjort vid Göteborgs Universitet och på intervjuer med 14 st (män och kvinnor) och deras  Sociala Klassresa. 
Ur studien har jag ”saxat” följande utdrag med några av dem.Samtliga är födda och uppväxta i en arbetarstadsdel i Göteborg med föräldrar från arbetarklassen )



EN RESA MELLAN TVÅ LIVSPOLER
Från och med 1930-talet fick arbetarbarn - tack vare att det svenska ”Folkhemmet " grundlades samtidigt som utbildningsmässiga reformer på skolans område genomfördes möjlighet att lärnna arbetarklassen och klättra vidare uppför den sociala samhällsstegen.
1930-talet var genombrottets tid för ”Det moderna Sverige” där 
grunden till det s.k. Folkhemmet läggs. Nämnda decennium hade 
merparten (85%) av det Svenska folket folkskolebildning och bara 
2,5% hade avlagt studentexamen. Men 1930-talet är samtidigt en ”gryningstid” för olika grupper i samhället som ser sina levnadsvillkor förbättras. Expansionen och genomförandet av den Svenska välfärdsstaten (Folkhemmet/Den Svenska Modellen) inleddes med förändrade sociala och helt andra ekonomiska förutsättningar än tidigare, samt det faktum att Sverige kom att stå utanför de Två Världskrigen. Den politiska målsättningen att Sociala Klassmotsättningar skulle utraderas tog en fastare och direkt form - skola och utbildning var viktiga delfaktorer i detta avseende.

De reformer som kom att genomföras inom utbildningsväsendet gjorde det möjligt för barn ur de lägre samhällsklasserna att bli sociala klassresenärer. Fram till mitten av 1920-talet var det inte mer än tio procent i en årskull som gick vidare fran folkskolan till dåvarande realskola. 1944 var det hela trettiofem procent som tog  denna väg till högre utbildning. Realskolan blev ”bryggan” och vägen till gymnasiet och studentexamen och därefter vidare till högskola/universitet. 


Britt-Marie har arbetat inom restaurangbranschen i som hon säjer ”I hela sitt liv” och arbetar i nutid som restaurantchef på Sheraton Hotell i Göteborg. Hon ar gift med Sten som har en livsmedelsaffär. Äktenskapet är barnlöst. Britt-Marie berättar hur deras mor ett antal år - under hennes och sina bröders uppväxt - arbetade extra i en mjölkaffär för att få mer inkomster till familjen för att finansiera deras fortsatta studier. Hon och maken bor i en stor och rymlig exklusiv bostadsrätt i de centrala delarna av Göteborg.

”När jag växte upp i Masthugget under 1940-talet så fanns det hur 
många ungar som helst i dom olika kvarteren runtom. Vad många kamrater man hade - både pojkar och flickor - och så roligt man hade med alla kompisarna. Det var ingen åtskillnad eller avundsjuka alls emellan  oss. Det berodde på att alla hade det likadant ekonoiniskt -ja föräldrarna till oss ungar menar jag. Dom var vanliga Jobbare allihopa någon slags utanförskap i förhållande till föräldrar eller kamrater under uppväxten som du frågade om har jag  aldrig upplevt och inte alla mina barndomskamrater heller efter vad jag både har sett och hört. Jag hade jättefina föräldrar som alltid ville ens bästa både för mej och mina två bröder och vi var alltid och lekte hemma hos mina föräldrar eller hos mina kompisars, det var aldrig några problem med det. Vi ungar var  alltid välkomna hos varandras respektive föräldrar.

Mamma jobbade som sagt  extra som expedit när jag och mina bröder växle upp så att vi kunde gå i realskola , det hade aldrig gått annars enbart på Pappas lön som han hade. Dom – mina föräldrar- ville att det skulle gå bra för oss i livet förstår du och att studier och utbildning var enda chansen för detta - jag vet att samma tyckte mina kamraters föräldrar Vi skulle få den chans som dom aldrig fått nu när det fanns Realskola. Under hela uppväxten gav vi -Jag och mina karnrater- sällan eller aldrig oss iväg till någon annan stadsdel utanför Masthuigget och absolut inte till Vasastaden eller Örgyte,Där bodde dom fina och förmögna och det var en helt annan Värld  tyckte vi."
(Britt-Marie född 1941 )


Georg är nyligen pensionerad som Revisionschef i Göteborgs Kommun. Han är änkling sedan fyra år tillbaka efter Inger som han var gift med i över fyrtio år. Han bor ensam i en villa som ligger i Billdal nära Göteborg. Hans bägge söner- varav den ene ar läkare och den andre chefsingeniör- bor båda med sina familjer i Stockholm. Så ofta Georg kan besöker han sina söners familjer och sina barnbarn. Du vet säger han; ”Att ha barnbarn det är precis som dom säjer, det är livets efterrätt det”

 "Jag växte upp i Masthugget med fyra bröder i ett hem som var starkt präglat av schartauanismen. Både farsan och morsan kom från Bohuslän och mina far- och morföräldrar var starka anhängare av den Shartauanska religionsläran så det var så att både Morsan och Farsan hade uppfostras i detta och var likadana – påverkade av Schartatanismen menar jag. De talade jämt om skuld och straff, ja hela ”köret” med Jesus och Gud som man alltid kunde trygga sig till. Det  blev till ett jäkla tvång som jag och bröderna växte upp med, för vi var tvungna att först varje söndag gå till Söndagsskolan i Kyrkan och sedan stanna över Högmässan också.  Vi fick inte som andra grabbar sälja tidningar på söndag för att tjäna lite pengar till att kunna gå på Klnnè (Biomatlné) eller se någon fotbollsmatch på Ullevi för det var syndigt. Morsan förhörde oss alltid efter Högrnässan vilken präst som hade predikat och vllka psalmer som hade sjungits i kyrkan. Det hela blev som sagt till ett tvång som jag ville komma bort ifrån så tidigt som rnöjligt. Så jag tog chansen och gick färdigt Realskolan och sen började jag jobba  på Kameralavdelningen hos Göteborgs Kommun -år 1953 var det-och samma år flyttade jag  hemifrån.

Sen har jag gått olika administrativa och kamerala  utbildningar som Kommunen har bekostat. Dorn tyckte väl att jag var värd att kostas på förnodar jag. Jag var ju en slags ”påläggskalv”. Sen i början på 1960-talet blev jag placerad på Revisionsavdelningen och slutade som Chef där förra året. Jag tog alla chanser jag fick att förverkliga mej själv särskilt för att slippa den slags religiösa socialisation och tvång jag växte upp med.
Jag är inte samma person som jag en gång var och det har jag väl flera gånger fåitt betala ett högt pris för, det är många som tagit avstånd från mej. Till exempel så gjorde mina egna Föräldrar det en gång i tiden. Det är klart att jag har det numera ekonomiskt, ett helt annorlunda liv än när jag växte upp- Men det är ju en helt annan värld och en annan tid nu än då. Det är ju samhälls- utvecklingen som har åstadkommit det. Jag gillar absolut inte Religion och allt vad Kyrka och Präster heter - Nej, fy f-n för karlar i kjolar !
(Georg född 1936).


Sven är nyligen pensionerad sedan föregående år som Samhälls-
och Historielärare. Han lever ensam sedan hans fru Karin omkom
i en bilolycka för sex år sedan. Han har en vuxen son och tre barnbarn men eftersom sonen arbetar och är bosatt i Sydfrankrike, har det inte tidigare blivit så många resor dit. ”Men det skall bli bättre med det nu när jag har blivit pensionär” säger Sven. Han är bosatt alltsedan giftermålet 1961 i ett äldre, lugnt stadskvarter - vad trafiken beträffar -i Johanneberg. Social Klassresa sa du säjer Sven, Jaså det är det du vill prata om. Jag trodde du ville prata om det Gamla Masthugget för vi bodde ju i samma hus när vi växte upp och var lekkamrater.  Men jag kan väl prata om det och hur jag själv  har upplevt det. Jag  har förresten nyligen läst en bok som just heter "Klassresan” av Kari Molin och Britt Ågren och det är ju ingen förenklad eller enhetlig bild av Sociala Klassresenärer som återges där. Boken är ju full med intervjuer med människor från arbetarklassen som alla har haft olika motiv och drivkrafter som orsak till varför de har gjort en social klassresa och jag har läst och jämfört deras olika motiv till det, med mina egna. 

Mina föräldrar var bildningsintresserade Socialdemokrater och ville att deras barn skulle ta studenten. Det var min syster och jag som var enda barnen rnen det blev bara jag som blev student-syrran tröttnade och hoppade av - hon bor förresten i USA nu och är gift med en Amerikan.
Farsan var fackligt engagerad och var väldigt klassmedveten. Därför blev det så att jag blev det också och engagerade mej fackligt och politiskt redan i unga år. Sen började jag på Universitetet i mitten av 1960-talet och läste till lärare och då kan man säja permanentades på riktigt mitt egentliga intellektuella politiska uppvaknade så jag blev aktiv i FNL-rörelsen och Kommunistpartiet och identifierade mej helt och hållet med dom.
Jag gick klädd i blåjeans,grova skor och John Lennonglasögon
-du vet såna där runda och stålbågade - Samt i arbetarskjortor och Farfarströjor som jag och alla mina likasinnade köpte i Arbetarboden för vi ville identifiera oss helt och hållet med Arbetarklassen. Jag var jädrigt radikal och hatade alllt vad Kapitalism och Borgarklassen stod för, speciellt förståss då Amerikaimperialismen och kriget i Vietnamn. Men det var då det, det är ju över Femtio år sedan och det har ju runnit en hel del vatten under broarna sen dess och jag har väl ändrat många av mina dåtida åsikter sen den tiden.

Man är ju alltid en slags Rebell i ungdomen och då vill man ju förändra Hela Världen, men det går ju inte. Nä - det insåg jag så småningom- allt eftersom tiden gick och att det var mycket flum och Marxist-Leninistisk romantik från vår sida. Vi som var studenter och högskolestuderande ville ju ha arbetarna med oss i en radikal Proletär Revolution  och förändring av samhäillet och ha bort hela klassamhället - med våld om det behövdes - men det ställde ju inte Arbetarrörelsen och jobbarna upp på.
Jag har lämnat Vänsterrörelsen sen Fyrtio år tillbaka och är väl vad  man kallar ”Gråsosse” i dagens läge. Vi sossar tror ju också att Samhället måste förändras och klassamhället avskaffas men det skall vara på demokratisk och fredlig väg och inte genom nån slags jädra väpnad arbetarrevolution, som dom på vänsterkanten vill göra. Jag ser mej själv i nutid som att tillhöra en slags liberal medelklass idag och det skäms jag inte för; jag trivs väldigt bra med det. Om jag ångrar klassbytet och klassresan jag gjort sa du? Nej- du är galen - aldrig att jag ångrar det. Jag har utvecklats till en helt annan person än den jag var tidigare och kan se saker och ting - numera - i Samhället från två olika sidor.Det gjorde jag inte tidigare när jag var med i FNL-rörelsen och VPK.
 (Sven född l937).


UPPVÄXTEN OCH DESS MILJÖS  BETYDELSE
Flera av studiens informanter intygar vilken betydelse deras Mor
hade för dem under uppväxten. ”Det var egentligen hon som stod 
oss närmast, farsan jobbade ju jämt men morsan hon var hemmafru, utom när hon tog extrajobb för att få in mer inkomster till familjen” För dessa får modern en upphöjd plats i minnena. Det var hon som ordnade det för dem och deras syskon. Hon var hemmets ”motor” och dess Sociala Regissör samt den som främst axlade ansvaret för att det skulle gå bra i livet för dem. ”Det var hon som drev på oss och talade om hur viktig skola och utbildning var för att få ett bra jobb och en bra framtid och det var mamma som ordnade det första jobbet för mej. Hon tog kontakt med chefen på det företaget  jag var intresserad av och ordnade en anställning där för mej direkt efter jag slutat skolan”.

Det jag finner slående i den bild av Klassresan bland samtliga av mina totalt 14 informanter och vilket de klart formulerar är; dubbelhet. Allting har två sidor menar de. För merparten av dem har den sociala klassresan helt klart gett dem den frihet att kunna förverkliga sig själva som de en gång hoppades på.
För några av dem har resan visserligen gett dem en materiell, social och kulturell frihet men samtidigt också en känslomässig ofrihet och en slags desorientering med dåligt självförtroende och underlägsenhetskänslor som följd. Det är alltså ingen enhetlig och gemensam bild som informanterna visar fram av sig själva som klassresenärer, den är tvärtom starkt individuellt uttryckt och tydlig. Det enda enhetliga och gemensamma jag hittar hos dem är deras vilja att markera att de fortfarande känner en slags form av 
känslomässig tillhörighet med sin klassbakgrund =”Ränderna går aldrig ur,dom sitter i den förlängda ryggmärgen” som flera av dom
uttrycker det. Informanternas val och strategier och motiven för att
göra en Social  Klassresan skiftar starkt och speglar graden av drivkraften - den egna medvetenheten, den personliga läggningen
- hos dem själva.
 
De känner - samtliga – ett behov av att bearbeta personliga erfarenheter men också behovet av att deras erfarenheter av resan synliggörs och dokumenteras inte bara för andra resenärer utan också för andra grupper. Hur väl var och en 
av dem funnit sig tillrätta i den nya klassmiljön hänger ihop med deras förmåga att se sig själva i klassamhället och dess kulturella yttringar. Ibland har det hävdats att skapandet av det svenska ”Folkhemmet” medförde ekonomisk trygghet till priset av individuell frihet. Det är enligt min mening ett högst tvivelaktigt påstående.En allmän individuel! frihet-i betydelsen frihet att kunna agera och handla såsom man önskar - förutsätter en ekonomisk och social trygghet. För ”mina” informanter har för dem drömmen om individens frihet att kunna bli vad som helst oavsett klassursprung infriats, dock inte drömmen om det klasslösa samhället. Den förblir en vision-en utopi-det vittnar samtliga av dem om.

@ROLF  SIMONSSON

Klicka på bilden för att få den i ett större format