St: Johanneskyrkan i Göteborg-från Sjömanskyrka till Stadsmission.

I nutid är den ”navet” för människor med olika slags hjälpbehov.

Kyrkan som uppfördes år 1866 ligger vid sluttningen av Johannesplatsen mitt emellan Stigbergstorget och Masthuggstorge
t i Göteborg. Den är byggd av rött tegel i gotisk stil med ett utbyggt, femsidigt kor, tvärhus och en tornbyggnad vid det nordvästra hörnet. Interiören har en öppen takstol med läktare på tre sidor. Kyrkan byggdes under ledning av byggmästare August Kruger och ritades av arkitekt Johan A. Westerberg. Initiativet till en kyrka stod konsul Oscar Ekman för då han den 1 oktober 1862 - som en födelsedagsgåva till Göteborgs domprost Peter Wieselgren - överlämnade grundplåten till en kyrka som skulle ställas till domprostens förfogande för andlig verksamhet i Masthugget och Majorna. Den (Kyrkan) skulle samtidigt bedriva en form av kristen sjömansvård bland svenska och skandinaviska sjöman. En grundläggande bestämmelse var från början, att kyrkan skulle ha fria bänkrum där både fattig och rik skulle ha lika rätt att sitta.

En församlingskyrka.
Efter Wieselgrens död uppstod önskemål om regelbundna gudstjänster och själavård för sjömannen, vilket ledde till att S:t Johanneskyrkan blev en sjömanskyrka år 1878. Göteborgs Sjömanshus hade startats redan år 1753 men från 1854 höll man till i fastigheten Stigbergsliden 8. Samtidigt som Johanneskyrkan användes som Sjömanskyrka var den också från 1883 församlingskyrka i det folkrika Masthugget fram till 1893 då Oscar Fredrikskyrkan stod färdigbyggd.
Ar 1914 står ytterligare en kyrka i församlingen Masthuggskyrkan färdigbyggd. I och med detta över- går Johanneskyrkan från att vara en församlingskyrka till att åter bli en sjömanskyrka. En ny tid randades därmed för dess verksamhet. År 1975 gick S:t Johanneskyrkan och Sjömansgården samman och bildade ”Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborg” och år 1985 överläts den av Stiftelsen Göteborgs Kyrkliga Samfällighet till Stadsmissionen Kyrkan hyrdes samtidigt även ut till olika kristna församlingar i Göteborg och användes exempelvis av Masthuggets skolor för termins-avslutningar vid Jul. Sedan 1996 hör Johanneskyrkan till Stadsmissionen i Göteborg och är därmed en av mycket få kyrkor byggda av Svenska kyrkan som övertagits av en privat organisation.


STADSMISSIONEN.
Fröet till Göteborgs kyrkliga stadsmission såddes 1952 då kyrkoherde lsaac Been den 22 februari publicerade ett upprop i Göteborgs-Posten. Han var komminister i Masthuggskyrkan 1918-1930 och hade sett och fått nog av allt elände som följde i alkoholmissbrukets spår och tyckte att det var dags att göra något åt saken. lsaac visste att man i andra stora Europeiska städer hade stadsmissioner som bedrev socialt hjälparbete. Nu behövdes det en stadsmission i Göteborg också. Den unge prästen Ebbe Hagard läste uppropet och beslöt sig för att agera. Tillsammans grundade de Göteborgs kyrkliga stadsmission den 7 oktober l952 och öppnade Stadsmissionens första ”Rådfrågningskontor och Klädförråd” på Köpmansgatan i centrala Göteborg, där nöden var som störst. Att söka upp de behövande och sedan starta verksamheter där behoven finns, har sedan dess varit ledstjärnan for Stadsmissionen.

Samarbete med kommunen.
Under l980-talet hade dess verksamhet växt så mycket att det var dags att flytta från Nordstan till ett nybyggt hus i Stigbergsliden, granne med Johanneskyrkan.
Ett samarbete med Socialförvaltningen fördjupades vad det gällde alkoholpolitiken och avgiftningen. Under 80- och 90-talen inleddes också ett samarbete med kommunen och andra offentliga myndigheter. Alkoholpoliklinik och härbärgen kompletterades med terapiverksamhet, familjerådgivning, arbetsrehabilitering, äldreomsorg, flyktingmottagning och ungdomsverksamhet. När verksamheten ytterligare växte blev ett ny- och tillbygge av fastigheten i Stigbergsliden nödvändig. År 1996 införlivades S:t Johanneskyrkan med Stadsmissionen och med ett livligt gudstjänstliv. Jag fick möjligheten att sammanträffa med dess enhetschef Lasse Jutemar på plats i Johanneskyrkan för att efterhöra och informera mej om hur dagens verksamhet i Stadsmissionen bedrivs – och så här ligger det till;


Personligt engagemang.
Stadsmissionen med sina över 500 medarbetare är idag en blandning mellan offentlig och frivillig verksamhet, där en effektiv organisation tillförs personligt engagemang och empati. Johanneskyrkan är som en del i dess verksamhet en stor mötesplats där många olika slags aktiviteter samlas för människor med olika hjälpbehov Alla ar välkomna in, bara man år nykter. Här finns många självhjälpgrupper för missbrukare såsom t.ex. AA (Anonyma Alkoholister) och NA (Anonyma Narkomaner). Grupperna är helt autonoma. Här hålls fantastiska föredrag och konserter inför fulla hus. Här är värmestuga och mötesplats. Varje år serveras här Stadsmissionens Julbord i kyrkan för ensamma och fattiga. Förliden Jul hade vi 11O0 besökare under de tre helgdagarna berättar Lasse.  Enklare mat serveras resten av året till en mindre kostnad. Ensamma får en stunds gemenskap med andra, unga såväl som gamla. Andakt och stillhet när det behövs, allsång när det passar. Och här hålls en av Göteborgs mest besökta gudstjänster. l vårt nutida välfärdssamhälle kan man tro att Stadsmissionen inte längre behövs. Tyvärr är det inte så.  Du vet att 1950-talets ölgubbar inte längre finns kvar men missbruk och utanförskap har i stället fått nya former och ansikten. Kyrkan har byggts om flera gånger sedan l980-talet för att anpassa den till vår nutida verksamhet.

Här och nu.
På samma sätt har under Stadsmissionens hela historia verksamheten utvecklats och anpassats efter dagens faktiska behov. Kanske behövs Stadsmissionen mer än någonsin. Här och nu. För att så relatera till vad en av besökarna sade till mej häromdagen: ”Alla såg mej som ett problem – Stadsmissionen såg mej som en människa”. Johanneskyrkan i nutid är i Stadsmissionens regi en kyrka med öppna dörrar sju dagar i veckan. Här finns det personal och volontärer med öppna armar, högt till tak, gemenskap, tröst och näring för både kropp och själ. Precis så avslutar Lasse Jutemar vårt samtal tycker vi att en kyrka skall kunna få vara.


ROLF SIMONSSON
 


 

Klicka på bilden för att se den i ett större formar